Första veckan i juni

Första veckan i juni fick vi möjligheten att bo en vecka på Klovharun, Tove Janssons sommarstuga i Pellinge skärgård. Fotade mest analogt och det mesta av det väntar ännu på att scannas in, men klippte ihop lite av det jag filmade.

Så här skrev jag på Instagram:
Ingen efterbehandling, bara råmaterial. Klipp efter varandra. Man hör hur kamerans autofokus surrar och ljudet hoppar och jag skakar på handen. Men jag vill ha det så. Kravlöst, vackert, som barndomsfilmer. Jag filmade mest vatten under veckan på ön. Varför vet jag inte, men det gjorde mig lugn. Därför ville jag dela med mig av det, utan att göra mer än bara klippa ihop det och låta det vara tillräckligt.

Den veckan var kanske den finaste veckan i mitt liv. Jag vet liksom inte ännu inte vad jag kan skriva för att göra upplevelsen rättvisa. Måste till och med scanna in bilderna med mellanrum - måste ta lite i taget, andas, ta in.
Havet, klipporna, friheten, lyckan, kärleken, fåglarna, vinden, solen, vi.

Det är en upplevelse som kommer att finnas kvar i mig.

att vara själv

Hejhej från skrivbordet. Ibland flyter dagarna bara på. Har i några dagar haft lägenheten för mig själv och det var v ä l b e h ö v l i g t. Senast var för sex veckor sedan!?

Det blir oftast så, speciellt på sommaren, att det är hit och dit och människor runt mig och introverta jag blir lite trött och förvirrad. Sedan i vår har jag första gången en lägenhet som går att trivas i även på sommaren. Lagar kaffe om morgnarna, läser i fåtöljen, jobbar timtal vid datorn, tar paus för att möblera om balkongen. N j u t e r. Sedan saknar jag människor och sitter på en bar ett par timmar. Tänker att hur skulle jag kunna bo på en ö som jag drömt om utan att kunna sitta på en bar med vänner och bra musik och en öl?

0E7A3454.JPG
F8C2B1F2-799E-4364-9379-07FCB853FA5F.JPG

Efter några dagar ensam blir jag alltid sällskapssjuk, uttråkad och ledsen över att inte vara omgiven av andra. Samlar krafter genom att vara själv, mår bäst genom att vara med andra.

De flesta kvällar har jag suttit och skrivit eller läst. Trivts i vår lägenhet med utsikt över trädtopparna. Jag hör kyrkklockorna ringa genom vår öppna balkongsdörr. Funderar mycket på det senaste året och på den kommande tiden, att allting är så öppet just nu. Och att jag känner en så enorm frihet i det.

Om att blogga igen

Bestämde mig igår för att publicera bloggen här på hemsidan. Bloggen har funnits sedan jag lanserade hemsidan, men den har legat gömd. Att publicera den är lite skrämmande - ställer så lätt krav på mig att jag då måste uppdatera den. Har bloggat flera år när jag var lite yngre och kände till slut hur det utvecklades till en prestation, och lade av.

analogt579.jpg

Så tänker att den här bloggen får vara lugn, leva enligt känsla och uppdateras sporadiskt. Jag älskar att skriva och det känns bra att ha ett utrymme här på hemsidan där jag kan vara personlig. Kanske den också kan fungera som inspiration att även publicera mer egna foton, istället för att låta dem damma på en hårdskiva för att jag inte går igenom dem.

Välkommen!

En vecka i Ryssland genom min Canon AE-1

Det kändes hemma att vara där. Att vakna intrasslad i de stora täckena om morgonen, med fönstret på glänt mot innergården. Att ha sovmorgon varje morgon. Elkablarna täcker staden som ett spindelnät, det är varmt och stimmigt och försäljare i gathörnen vill sälja båtturer genom kanalerna. Metrodörrarna smäller och jag är livrädd att någon skall bli emellan, men ovanför jorden glömmer jag bort metrons trängsel och evighetslånga rulltrappor.

Det är någonting mäktigt med staden, kanske det är historien eller färgerna eller människorna eller att fördomar om vårt östra grannland krossas och försvinner bland kanalens strömmar och den lätta majluften.

analogt296.jpg

Hela veckan hyrde vi en lägenhet i ett gammalt stenhus med sneda trappor och fönster mot innergården. Att bo i en lägenhet ger en sådan frihet, föredrar det framför hotell (har aldrig tyckt om hotell). Trivs med att bo där människor bor.

analogt354.jpg
analogt294.jpg

Packade endast ner min Canon AE-1 och några filmrullar för att dokumentera. Att fotografera analogt ger mig ett sådant lugn. Varje morgon packade vi ner vatten, böcker & kameror (och en onödig tröja för jag trodde inte på att det kan vara varmt men det var det) i väskan och gick ut från bakgården utan desto större planer. Det är så jag vill resa, just så.

analogt284.jpg
analogt293.jpg

Har under de senaste dagarna långsamt scannat in filmerna vid sidan av flytt och jobb, och samlat ihop mina favoriter (nästan alla haha) i inlägget under. Skannern är ännu lite dammig från flytten, men skall putsa den i takt med att mitt nya rum formar sig.

analogt331.jpg
analogt286.jpg

Är så upprymd över att fota med film just nu <3
Hade bara fotat en rulle med min Canon AE-1 före Ryssland, och då hade jag slarvat med filminsättningen så det blev ingenting. Bra lärdom, men därför hade jag så gott som ingen aning om kamerans personlighet. I efterhand kan jag dock bara konstatera att den är en ny favorit!

analogt337.jpg
analogt297.jpg
analogt385.jpg

Hejhej!

analogt316.jpg
analogt318.jpg

Resesällskapet.

analogt321.jpg

The Literary Café.
Här har många ryska författare suttit, tänk att vi sedan mitt i allt kan sitta där? Smakade på rysk kaviar och champagne och det kändes nästan overkligt.

analogt291.jpg
analogt289.jpg
analogt327.jpg
analogt335.jpg

The Hermitage / Vinterpalatset från vattnet.

analogt338.jpg
analogt339.jpg
analogt340.jpg
analogt341.jpg

En kväll från ett katedraltak. Få städer klär sig lika bra i ljummen kvällssol som St. Petersburg.

analogt342.jpg
analogt344.jpg
analogt345.jpg
analogt346.jpg
analogt347.jpg
analogt351.jpg
analogt349.jpg
analogt364.jpg
analogt348.jpg

Bagelcafé med lila lavendelsaft!!! Så gott.

analogt387.jpg
analogt389.jpg
analogt355.jpg

En marknad där det fanns a l l t.

analogt357.jpg
analogt356.jpg
analogt358.jpg
analogt360.jpg
analogt362.jpg
analogt363.jpg
analogt381.jpg
analogt369.jpg
analogt370.jpg
analogt377.jpg
analogt372.jpg
analogt374.jpg
analogt375.jpg
analogt376.jpg
analogt378.jpg
analogt383.jpg
analogt384.jpg
analogt393.jpg
analogt391.jpg
analogt386.jpg
analogt392.jpg

När platser blir någon annans // när platser alltid finns kvar

Det är mycket som händer och jag tar en paus i packningarna. En packing är en resepackning, om några dagar åker jag till Ryssland för en vecka. Den andra packningen är en lägenhet. Några lådor står redan packade med skylt på, var försiktig, och jag har tagit ner saker från väggarna. Var börjar man?

Nu ser rummet bara mitt emellan ut. Ännu mitt, men ändå inte för då skulle anslagstavlan finnas kvar och gamla vinflaskor skulle stå i hörn med ljusstumpar i, kvarlämnade från hösten och vintern. Byråns lådor skulle inte stå tomma.

0E7A0161.jpg
0E7A0178.jpg

Jag har aldrig varit bra på avsked. Älskar begynnelser, förändringar, äventyr och förväntan. Nystart. Men just där före, när det nya inte börjat och det gamla känns självklart, då är precis allting nostalgiskt och vemodigt.

Varje detalj har en känsla, och varje känsla sveper igenom som vågor. Fragment av mitt liv får betydelse och förstärks genom platserna som snart är någon annans. Ändå kommer vårt hem att alltid finnas kvar precis som nu, som det varit de senaste fyra åren.

Jag tar vara på de stunderna då det känns bra. Då packar jag ner lite mer i lådor, och tänker att det här blir bra och just så som det skulle bli. Den bästa tiden här är förbi och nu är det dags för nytt. Att nostalgin och vemodet bara förstärker känslan av en fantastisk tid som betytt mer än jag kunnat ana. Det skall inte vara lätt att ta avsked.

Och jag tror jag behöver riva upp mina rötter.

Om en framkallad rulle

Framkallade min första rulle från min Canon AE-1 idag. Den andra egentligen, men den första kom tillbaka tom efter att jag inte hade rullat i filmen ordentligt. Man lär sig, man lär sig. Tycker så om känslan av att köra så långt manuellt, med undantag från att den har en ljusmätare som underlättar vid val av slutartid. Att sätta i filmen, rulla den framåt, knäppa bilderna och föra den för framkallning. Drömmer om att kunna framkalla själv en dag.

När jag har hämtat dem från framkallningen (känslan<3) scannar jag in dem själv. Det går långsamt, vill ha ganska bra kvalitets inscanning. Vill se dammet och kornen och filmens personlighet och känsla. Min nästa fotoinvestering skall bli en fotoprinter, så att jag snart också skall kunna printa ut både digitala och analoga bilder till fina prints på matt papper.

analogt256.jpg

Här är favorithörnet i mitt nuvarande rum. Har bott i vår lägenhet i ungefär 4 år, i det här rummet sedan årsskiftet. Kände mig snabbt hemma här, med mycket golv och stora fönster och kvällssol i soffan. Snart, om bara två veckor, är det dock sagt att flytta från fjärde till sjunde våningen. Från en kontorslägenhet till en riktig lägenhet. Mest känns det bra, att leva som kollektiv i en kontorslägenhet har sina nackdelar, men ändå - en era tar slut. Jag är alltid nostalgisk vid avsked. Har svårt att bearbeta dem. Men man lämnar kanske aldrig platser? De flyttar med en, så känns det.

analogt262.jpg
analogt263.jpg

Två favoritbilder från nyaste rullen, tagna på en brunch förra söndagen. Katter <3
Hur har jag någonsin kunnat tveka när någon frågat “Är du hund- eller kattperson?”. Behöver inte ens tveka en sekund.